Jag har ofta funderat på att skriva om vår relation, vår historia, våra "past" men .. why waste time? Det är nästa så att ingen skulle tro det och att ens lägga ned tiden på att berätta för vänner orkar jag inte. Inte ens mina närmaste känner till hela "sanningen" om hur våra liv sett ut, hur hans liv sett ut. Dem skulle dömma honom, ställa frågor och bli helt hysteriskal..
Bara att berätta för dem att FBI grep honom och att han sitter inne var hellre inte så lätt.
Dem tror det är för något annat. Väl låt oss säga så här... Jag har inte ljugit om anledningen men den känner bara till en brökdel av vad som hänt..Låt oss hellre kalla det att "hålla undan" lite sanning.
Vi kommer verkligen från 2 olika värdar. Min man är uppvuxen i ett svart ghetto liknande ställe i Detroit city.
Själv växte jag upp i Houston, TX i en riktig "Dallas family" med cowboy hattar och mycket oljepengar liggande runt. Gick endast i privata skolor och jag hade typ allt jag behövde. Samtidigt lite längre norr ut fick min man mat på bordet av sin pappa som hade sålt vapen och drågor.
Min man var jagad av FBI i flera år och sen till slut klarade dem att sätta fast honom.. Därför avtjänar han sitt straff nu på ett Federal Prison in Michigan. Tro mig, livet där i Detroit, Chicago och bland alla "hustlers" där uppe är lite annorlunda från det som finns här hemma i Gbg!
Men ingen kan ta ifrån oss våran kärlek till varandra.. Han blir fri nu om bara ett par månader och jag kan knappt vänta. Jag träffar honom en gång i månaden, han ringer nästan varje dag och skriver långa brev till mig dagligen.
Under tiden han sitter inne är han otroligt rädd om mig, vill inte att något skall hända mig och blir stressad som fan så fort jag är sjuk, tränar för mycket, går ned i vikt eller vad som helst..
Sen hände det förra månden att han "ran out of minutes" för att han får endast ringa för 300 min i månaden... Under tiden blev jag sjuk, tappade vikt och fick åka in till sjukhuset för prover. Jag skrev till honom och informerade honom via brev. Jag visste att när han sedan skulle få sitt brev (4-6 dagar senare) skulle han få tillbaka sina nya minuter, jag skulle vara hemma friskt och han hade då inget att beskymra sig över...
Nu har han satt in en "säkerhets instans" 2 av hans vänner ringer mig och mailar mig dagligen nästan (om inte han gör det) och dem har sagt att dem kommer flyga in direkt från Chicago och Panama om något händer mig... Så länge min man är där han är kan han inte "ta hand om mig" som han säger.
It's what they call "brotherhood" och det är precis som i en film känns det som ibland..
Herregud detta är första gången jag "berättar" vad som egentligen hänt och händer...
Men sanningen är att min mann är en f.d vapensäljare i USA, en av Michigans stora.. Han hade nick-namet "The Gun Man" .. och detta är väl ingen "svärmors dröm" men det mina vänner "vet" är att han sitter för "olaglig innehav av vapen" ... dvs dem "tror" han hade vapen hemma som han inte hade licens för (vilket är sant) .. I USA uppmanas du att ha vapen hemma, speciellt i en stat som Texas och SPECIELLT SOM VIT I DETROIT.
Jag "ingår" i denna "brotherhood" ligan, för att jag är gift med en av dessa män... Dem beskyddar sina "egna", sin familj och alla som ingår i den.
Min man är cool lugn, rolig och det är läääääänge sen han hamande i något bråk (och då menar jag innan han åkte in) men han säger att så fort ngt händer hans familj vet han inte vart "spärren" går..
Fuck.. bäst att inte berätta för mina "brothers" i Chicago eller Tony i Panama om den äckliga killen som är en stoker efter mig på gymmet.. Vill ju inte se han död någon stans... Nä vissa saker har man lärt sig att man inte berättar pr brev eller telefon till sin man "in the Feds"... Jag vet hur han blir när han blir upprörd och det är inget någon här hemma vill se...
Han försvarar mig dock i alla lägen, aldrig skällt på mig, aldrig hotat mig, aldrig kallat mig något fult, bara ödslat en massa kärlek på mig.. som han säger "you're my baby girl, my wifey - and I love you"
He' my daddy and I love him
Inlägg
